Skip to content

Njutningstid i Idre

05 augusti 2016

Idag blir det lite tid att skriva på en ny novell i loungen på Pernilla Winberg hotell här i Idre. Den bästa semestern är en blandning av aktivitet och njutning. Och att skriva är att njuta för mig. Det har också blivit vandring och lite löpning. Och grill och middagar och vin. Och två romaner lästa här på fem dagar. Så ok, mer njutning än aktivitet. 

Jag har läst Jonas Karlssons ”Jag är en tjuv” och Victoria Benedictssons ”Pengar”. Jag har tyckt mycket om Jonas Karlssons novellsamlingar. Så är han på samma förlag som jag också. Då blir det kvalitet, he he. Jag sträckläste den här romanen, men kände att jag kanske hade velat ha…. mer?

Parallellt läste jag ”Pengar”. Två väldigt olika historier att läsa parallellt. Schizofrent men därmed också omväxlande. Pengar var briljant. Jag har väldigt svårt för Benedictsson som person. Jag läste ”Fru Marianne” och Fredrik Bööks biografi när jag var 25 och läste vid Lund. Jag var själv i en Sturm und Drang period i mitt liv och fångades av hennes olyckliga kärlek till Brandes och hennes tragiska liv och död. Jag tänkte då att kommer jag till Köpenhamn ska jag besöka hennes grav. 

När jag så kom till Köpenhamn i våras så tänkte jag att det äntligen skulle bli av. Med skillnaden att jag nu var mor. Och jag kunde därför inte. Det är inget moraliskt ståndtagande över en kvinna som var fången i sin tids kvinnoförtryckande mekanismer, tvingad till äktenskap och fråntagen möjligheten till ett riktigt liv. Snarare att jag blev överväldigad av sorgen i hennes livsöde, att hon så avskydde sin man och det inskränkta liv hon tvingades leva, att hon inte kunde förmås att älska sin dotter och att hon valde att lämna henne och sina fem styvbarn för att ta sitt liv på Leopold Hotell i Köpenhamn en sommardag 1888.

Det var i ljuset av detta jag läste Pengar. En roman som står sig, en påminnelse om hur livet var då många kvinnor inte hade valmöjligheter. Och hur briljant en olycklig postmästarfru från Hörby kan skriva. Inspirerande och sorgligt på en och samma gång. 

Han hade rätt

10 oktober 2013

lemur2

Han var bara lite före sin tid när han förutspådde nobelpristagaren i litteratur 2010…

Äntligen! Säger jag, och förmodligen lemuren på Skansen.

Biblioteket i Askersund 13 oktober!

09 oktober 2013

Jag kommer till biblioteket i Askersund på söndag den 13 oktober kl. 17:00 och pratar om skrivande och mina böcker, är ni i närheten, kom förbi!

Fantastic Mr Fox

03 oktober 2013

På senaste tiden har jag möblerat om i mitt liv. Jag har helt enkelt bytt dagjobb. Ibland frågar journalister, vänner och bekanta hur jag hinner att skriva när jag har ett heltidsjobb. Det finns två svar på den frågan vilket det första är att det hinner jag inte (skriva alltså) och det andra svaret är att det beror på vilket jobb man har. Det arbete jag har nu är väldigt intressant, men en heltid är verkligen bara heltid. Jag bär inte med mig jobbet som en ryggsäck full med stenar när jag går ut från kontoret.

Och jag har mycket mer manöverutrymme med tiden. Leve flextiden! Jag har därför kunnat boka in skrivtider i kalendern redan vid veckans början för att säkerställa att jag kommer iväg och skriver. Ibland skriver jag på lunchen, ibland efter jobbet. En gång till frukost innan jobbet (!)Förra veckan hade jag tre skrivtider inbokade, men det blev fyra. Den här veckan har jag hittills kommit iväg och skrivit två gånger, båda gånger på luncherna. Igår blev det flera sidor, idag bara några rader. Men det som är uppenbart är ju det alla har sagt hela tiden. Att det bara handlar om träning. Att ju mer man skriver desto lättare går det. Så nu släpar jag med mig mitt lilla rävblock överallt och sitter och skriver medan folk surplar kaffe och skvallrar om sitt liv runtikring. Och det är med handen på hjärtat det absolut roligaste jag vet. Som den skrivnörd jag är.

DSC_0211

Vi läser!

25 september 2013

Det är visserligen Leif GW Persson som ståtar på omslaget av senaste numret av tidningen Vi Läser, men inte desto mindre så är jag med tillsammans med författarna Elin Boardy, Kristina Sandberg och Therese Söderlind i en artikel på s. 34 om en ny framväxande episk litterär genre.

Är böcker om kvinnor lika intressanta som män? Kan vi lära något av historiens skeenden? Kan skönlitterära romaner ge oss något som andra böcker inte kan? Men självklart!

Spring och köp och sprid ordet!

ViLaseromslag-250x323

Bokpuffen

19 augusti 2013

Nu kan man lyssna till ett smakprov ur min bok Nymfens tid bokpuffen.se.

Annorlunda att lyssna till sin bok. Men mycket fint!

Älskade kritiker

31 juli 2013

Igår rapporterades det att den brittiska tidningen Independent sparkar sina kulturkritiker, totalt sju personer.

Förhållandet mellan litteraturkritikern och författaren är spänt, omtåligt och ojämlikt. Det är ett förhållande där kritikern besitter i stort sett all makt, och kan uttala sig om författarens verk oemotsagd. Detta är mycket frustrerande, speciellt som man som författare anse sig (ofta, men inte alltid, befogat) att man förstår sitt verk så mycket bättre än en kritiker. Samtidigt behöver vi författare kritikerna. Antalet recensioner är ofta viktigare än huruvida recensionerna är bra eller dåliga. Recension betyder gratis reklam. Man syns, och man är någon. Någon därute kanske plockar upp boken i bokhandeln efter att ha läst en recension.

Det är därför sorgligt för författarna, speciellt de som inte skriver deckare eller chick-lit eller något liknande som ändå får mycket publicitet, om kritikerna försvinner. Också i Sverige har ansträngda tidningsredaktioner behövt göra sig av med kritikerna, och det skrivs betydligt färre recensioner nu än vad det gjorde bara för några år sedan.

Och hellre att synas och omnämnas, än att inte synas alls. Även om förhållandet till kritikerna är som att bo hos en äldre släkting som försörjer en och samtidigt kastar mat och spottar en i ansiktet, medelst hen slänger okvädesord i ens egen riktning. Och man kan inte lämna huset och gå därifrån. Och absolut inte ge svar på tal.