Undermedvetet

Innan jag sätter mig och skriver något så har arbetet pågått en tid, någonstans i min hjärna, i mitt undermedvetna. Det blir så uppenbart när jag börjar skriva och scenerna bara målas fram som på bild, och jag vet inte var de kommer ifrån, men plötsligt är de där, fullt färdiga. Något annat har gjort arbetet åt mig.

De sista dagarna har jag suttit och klurat och skrivit på sista delen av boken och lyssnat på den här låten. Den smög sig, liksom skrivandet, på, jag hörde den på radio och tyckte den var bra, men sedan, plötsligt drabbade den mig, och nu har jag inget val, jag måste lyssna om och om och om igen tills jag tröttnar. Jag älskar melodin, texten och rösten. Vilken röst hon har! Ännu mer förtjust blev jag när jag såg den officiella videon och upptäcker att Adele vandrar över Pont Alexandre III i Paris. Jag vandrade själv ofta över den bron och tänkte på min älskade då jag bodde bara några stenkast därifrån våren 2008. Kanske därför den går så bra att skriva till?