Det är inte antalet ord…

Igår blev det annonserat att Julian Barnes vunnit årets Man Bookerpris. Man Bookerpriset är det största och mest prestigefyllda brittiska litteraturpriset. Kandidater till priset läggs först i en lång lista och i en kort lista. Och i år utkristallierades vinnaren till Julian Barnes för kortromanen “The sense of an ending” på 150 sidor.

“Brevity is the soul of wit”, skrev Shakespeare i Hamlet. Jag minns speciellt en uppgift vi fick i svensk litteratur på gymnasiet. Vi fick alla välja en bok i en urvald samling ur världslitteraturen att läsa och hålla ett föredrag om. Nästan alla, nära tjugo personer tog långnovellen “En dag i Ivan Denisovitjs liv” av Alexander Solsjenitsyn, då den var kortast. Redovisningen av boken som skulle göras gruppvis var rätt underhållande när tjugo personer fick rada upp sig runt katedern och i tur och ordning säga något om boken och efter de fem första och mest ambitiösa eleverna så blev det mest ett mummel av: “Jag håller med om vad som redan sagts.” Femton gånger.

Så korta böcker kan många gånger vara bra böcker. Själv älskar jag att läsa det klara, stringenta, korta. Bland annat blev jag väldigt sugen på att läsa den nya En Kärleksförklaring av Ida Linde, också på 150 sidor. Och jag beundrar Ernest Hemingways stil där texten andas så mycket mer än de enstaka specifika orden.

Via Anders på Futures Bright fick jag den här listan över längden på olika böcker:

Alan Paton	Cry, the Beloved Country	83,774
Alice Walker	The Color Purple	66,556
Amy Tan	The Kitchen God’s Wife	159,276
Amy Tan	Joy Luck Club	91,419
Ayn Rand	Atlas Shrugged	561,996
Ayn Rand	The Fountainhead	311,596
Betty Smith	A Tree Grows in Brooklyn	145,092
Charles Dickens	A Tale of Two Cities	135,420
Daniel Defoe	Moll Flanders	138,087
Emily Bronte	Wuthering Heights	107,945
Erich Remarque	All Quiet on the Western Front	61,922
Ernest Hemingway	The Sun Also Rises	67,707
Frank Norris	McTeague	112,737
Fyodor Dostoyevsky	Crime and Punishment	211,591
George Eliot	Middlemarch	316,059
George Orwell	Nineteen Eighty-Four	88,942
Harper Lee	To Kill A Mockingbird	99,121
Harriet Beecher Stowe	Uncle Tom’s Cabin	166,622
Henry David Thoreau	Walden	114,634
Honore de Balzac	Pere Goriot	87,846
J.D. Salinger	The Catcher in the Rye	73,404
James Fenimore Cooper	Last of the Mohicans	145,469
Jane Austen	Persuasion	87,978
John Knowles	A Separate Peace	56,787
John Steinback	The Grapes of Wrath	169,481
John Steinback	East of Eden	225,395
Joseph Heller	Catch-22	174,269
Kurt Vonnegut	Slaughterhouse-Five	49,459
Kurt Vonnegut	Welcome to the Monkey House	99,560
Leo Tolstoy	War and Peace	587,287
Margaret Atwood	Alias Grace	157,665
Mark Twain	The Adventures of Huck Finn	109,571
Mark Twain	Life on the Mississippi	127,776
Maxine Hong Kingston	Woman Warrior	70,957
Milan Kundera	The Unbearable Lightness of Being	85,199
Nathaniel Hawthorne	The Scarlet Letter	63,604
Oscar Wilde	The Picture of Dorian Gray	78,462
Ray Bradbury	Fahrenheit 451	46,118
Ray Bradbury	The Martian Chronicles	64,768
Toni Morrison	Song of Solomon	92,400
Virginia Woolf	Mrs. Dalloway	63,422
William Faulkner	As I Lay Dying	56,695
William Golding	Lord of the Flies	59,900

 

Nybörjarförfattare och mer erfarna författare också misstänker jag, finner en viss glädje i att räkna antalet ord skrivna under skrivarprocessen. Det här kändes bra, hur långt har jag hunnit nu? Är det verkligen klart snart? Det är trösterikt och ger ibland en ofta bedräglig känsla av produktivitet och resultat av att se att antalet ord stadigt ökar. Min nya roman exempelvis är nu uppe i runt 85 000 ord. Det känns bra.

Men jag vet ju att det är ju inte storleken som betyder något. Det är inte antalet ord. Man använder helt enkelt så många ord man behöver. Vare sig mer eller mindre. Det är 85 000 nu. Men det kan vara 20 000 kvar. Eller 100 000. Det är inget jag vet förrän sista ordet är skrivet.